Efter snart 10 år så känns den här låten fortfarande lika bra som när den släptes – det är ju så typiskt New Order att kunna köras om och om igen utan att man tröttnar på den. Jag gillar den här videon men mest av allt så vill ja ha den där gigantiska LED-väggen som dom har på scenen.

© Martin Kellerman

Rocky är en av mina favoritserier. Jag har följt den här stackars jycken sen hans första strippar dök upp i Metro. På den tiden gick jag i gymnasiet och tyckte att det här var det bästa som kunde hänt svenska serietecknare. Sen dök det upp en sköldpadda som bara var en slags wannabe-Rocky och som spårade totalt. Tur att Martin Kellerman aldrig la ner pennan för Rocky fortsätter att underhålla mig än idag.

En av kunderna jag har är Sight.se Fastighetsmäkleri. Jag har fotat lägenheter åt dom i flera år och man kan väl säga att det har blivit något av en skola för mig då jag inte kunde ett skit om lägenhetsplåtning innan dess. Tack Sight och tack för alla härliga fakturor ni attesterat. Då en sajt vid namn realtid redan publicerat dessa bilder och den dåvarande ägarens namn så gör det väl ingen skada om jag slänger upp det här. Den här lägenheten såldes i somras och tillhörde en kvinnlig moderedaktör på en stor kvällstidning. Enjoy!

Den bästa känslan är att komma hem till ett rent och fräscht hem, vilket var exakt det vi gjorde när vi kom tillbaka efter en kort utflykt till Kungens Kurva.
Väl hemma med mat i kassarna och en ny kaffebönmalare så var det dags för Maria att sjunka ner i böckerna/datorn. Jag började istället ägna mig åt några bilder som ska vara klara imorgon och katten gjorde sitt “vanliga jobb”. Det blev fint väder nu på eftermiddagen och här kan ni ju även se hur det ser ut på min baksida.

Det blev East och det var gott. Sushi för Maria och Koreanskt för mig.

När man var 15 år så hade man ingen aning hur det skulle se ut om sisådär 13 år fram i tiden. Man trodde man var redan vuxen nog och såg på sig själv och andra på ett helt annat sätt.
Jag och Frida (bilden) gick i samma skola på mellan- och högstadiet. Vi pratade sällan och dom fåtals gånger vi gjorde det var det bara “hej” och ett o annat tjafs. Vem kunde tro att några år efter det så skulle jag stå bakom kameran och hon framför? Undrar hur det ser ut om ytterligare 13-15 år och hur man förhåller sig till folk man umgås med idag.

Du som sitter och läser – Känner du någon idag som du även kände på tiden du gick i mellanstadiet men som du förhåller till på ett helt annat sätt?

Idag gjorde jag något oklart jobb till tidningen Queen. KAK hade nåt event i Frihamnen Bea var reporter och vi gjorde nåt slags arbete som jag aldrig fick grepp om, jag bara fotade det jag blev ombedd att fota och sen var det klart. Väldigt oklart som sagt!

Den här bilden togs 24e Februari 2008. Maria kunde utan problem gå omkring klädd sådär i ett antal minuter och slappna av tillräckligt mycket för att vara med på bild. Nånting säger mig att det inte kommer se ut såhär 24e Februari 2010. Jag älskar kyla och snö men jag avskyr när det växlar mellan slask och kyla som det gjort dom senaste dagarna. Nu vill jag ha VÅR så att jag kan vara ute och fota i det vackra vädret

My brother from another mother och vapendragare Mathias är med i ett band som heter Nale. Dom spelar sån där metal som jag egentligen inte brukar lyssna på men när jag hör Mathias öppna munnen och ser honom stå på scenen så glöder det i själen. Mathias är en otroligt begåvad konstnär och AD han frilansar och är även anställd på Noble Entertainment och är världsbäst på att retuschera bilder. Här är Nales lilla promotionvideo. Enjoy!

För ett ganska lång tag sen fotade jag dessa bilder vilket jag på skoj hade tänkt att kalla för “plojbilder” då modellen på bilden heter Rebecca Ploj (ja, jag vet uselt skämt) vilket hon redan fått höra hur många gånger somhelst. Men sån är jag också, jag har dålig humor och den dåliga humorn gör det roligt. See my point?

För mig är Chris Isaaks låt Wicked Games är en av dom starkaste minnen av tidig 90-tal. Den släpptes under mina första år i det här landet och själva låten känns lika modern idag som den gjorde för 20 år sedan. Videon till Wicked Games regisserades av en av mina favoritfotografer, Herb Ritts, som tyvärr gick bort knappt 50 år gammal till följd av AIDS.  För er som inte bekantat er med Herb Ritts så borde ni göra det. Han är bl a upphovsmannen till den kända bilden på den DÅ knappt kände Richard Gere.

Växjö Universitet och Högskolan i Kalmar har gått samman för att bilda Linnéuniversitetet och det är ju inte den biten som JAG är så intresserad av utan snarare den grafiska profilen dom har tagit fram. Den har fått utstå en hel del kritik för att vara jobbig att läsa och att sajten ska vara rörig men själv så gillar jag att dom har använt sig av gul “markeringsfärg” på dom mest intressanta delarna av sajten. Loggan är enkel men snygg. Själv tycker jag att det här är en klar förbättring från logotyperna som VXU och HIK hade!

Skulle inte det vara lite coolt att ha en sån här kamera-rem till sin systemkamera? Så retro, snyggt och framförallt diskret (den skvallrar inte för tjuven om vilken kamera jag bär på).
Kostar tydligen 30 dollar och går att beställa från USA. Det är dock 3 veckors väntetid just nu då dessa har blivit otroligt populära.

Vi träffades för snart 5 år sen och sen dess har du alltid varit där och stöttat mig i allt jag gör. Utan dig hade jag inte kommit dit jag är nu. Tack för att du finns här i vått och torrt. Jag älskar dig!

Ja vi Canonare gillar faktiskt Nikonister. För övrigt så har jag tidigare kört med Nikon-kameror. Men den här videon är för övrigt det bästa jag sett på länge! Underbart!

När det ibland dyker upp mycket jobb på en gång så blir jag lite seg med vissa bilder. Det är just vad jag håller på med nu, går igenom alla bilder som ligger på lager och väntar på att bli klara. Nu väntar jag bara på ett Miss Lopez ska höra av sig och att jag kan börja jobba på hennes bilder. Utanför rasar det en snöstorm och jag har faktiskt hållit mig från att gå ut på hela dagen, men snart är det nog dags att jag blir tvungen att göra det ändå!

Jag måste ju faktiskt säga att jag är väldigt avundsjuk på både Caroline Engman och Beatrice Birkeldh som snart rör sig med ett plan över till andra sidan av Atlanten för att vistas i denna kaotiska stad. Jag skulle kunna tänka mig att bara köpa en biljett dit med Maria bara för att hänga i några dagar borta från verkligheten. Trots att det är en väldigt kaotisk och stundtals stressig stad så är det helt enkelt underbart att vara där.

p.s. Ni vet väl att om man klickar på en bild i den här bloggen så förstoras den på er skärm?

Vissa av er som läser den här bloggen har undrat om jag har några fler bilder på Hayden som man kan kika på, jovisst har jag det så därför slänger jag upp några till bilder från ELLE-galan. Enjoy!

En gång i tiden fanns det humor på Stureplan! Det här var en av dom stunderna.

Man kan ju tycka att Pride-paraden som går genom Stockholm varje år är det ultimata sättet för HBT-världen att öppet manifestera för sin kärlek, precis som i många andra städer runtom i världen som har en Pride-parad. Men den glöden och äktheten som fanns en gång i tiden saknas, det hela känns nuförtiden mer som en cirkus. När jag gick på gatan i New York i höstas så såg jag den äkta kärleken, den som vara så enkel och vardaglig. Det fanns ingen rosa fjäderboa och inte heller en halvnaken kropp indränkt i silverfärg. Det var två väldigt vanliga äldre män som gick på gatan – hand i hand. Finns det något mer äkta än det här?

Det här är Anders, han är den som ryckte in mig på banan som fotograf på fastighetsmäklarfirman Sight.se där han tidigare jobbat. Av ren slump så råkade jag hitta honom på Youtube och tyckte att det var värt att lägga upp det här. Anders, om du ser detta så vill jag bara säga att jag lägger upp det här av ren kärlek.

Efter att ha sovit i endast 4 timmar har jag försökt genomlida dagen trots en enorm huvudvärk, en katt som har varit jobbig och ingen ork att göra nånting överhuvudtaget avslutade jag dagen med att se sista avsnittet av förra säsongens LOST (ja, jag hade inte sett klart den) men det är bara bra för nu slipper jag vänta länge på sista säsongen. Nu checkar jag ut! God Natt!

Nu ska den här mannen sova och det gör nog även Hayden som efter en omtumlad jakt på hotellet till slut återfanns av hennes “posse” som hade “tappat bort henne” och inte visste var hon var. Det är som man säger i Heroes, Save the Cheerleader – Save the World. Nu är hon räddad och då kan världen vara lugn igen. God Natt!

Här sitter alla journalister, fotografer och filmfotografer som ska jobba under kvällen!

Uppsala. Det är så härligt att vakna upp bredvid den man älskar och i en sån vacker stad som Uppsala. Just idag var det dessutom fint väder och jag njöt av alla dom minuterna den lyste. Av ren slump så råkar en av dom som jobbar med ELLE-galan idag vara från Uppsala. Han heter Martim.

Dom flesta föredrar ju att ligga och dra sig i sängen tills solen redan håller på att gå ner, sen finns det ju andra som är redan stylade och sminkade innan dom ens börjat äta frukost. Nåja, det här är ju ändå bara en preview!

För ett år sedan när Maria bodde o Skottland åkte jag dit nästan var 3e eller 4e vecka. Tiden gick väldigt fort och vips så var hon hemma i Sverige igen. Men idag saknar jag lite av att vara i Skottland, dom gångerna jag besökte Maria. Det är ett väldigt vackert land och jag hoppas att vi får åka dit igen så att hon kan visa mig dom delar av Skottland jag ännu inte haft möjligheten att se.

Jag vet att den här låten är gammal men jag tycker den är fortfarande lika bra att lyssna på såhär 10 år efter att den släpptes. Det var Kylies comeback-skiva som pressen valde att kalla det och just denna video fick mycket uppmärksamhet då den fokuserade väldigt mycket på Kylies rumpa. Den blev ännu mer uppmärksammad när hon flashade den i tidningen GQ.

När Ida kändes sig ensam på bild gick hon och raggade upp en katt som gick i krokarna. Den fick ställa upp som en ofrivillig modell även om den inte fattade det här med att ha kontakt med kameran.

När det var modevecka i höstas så fick jag chansen att fota Lydia Hearst. Innan jag och Elin Kling gick in för att träffa henne så såg jag henne knalla runt utanför Berns i bara morgonrock mitt på ljusa dagen. Nu i efterhand önskar jag att jag hade dragit upp kameran och fångat även den mer vardagliga sidan av denna trevliga modell/skådis.

Jag skulle träffa Cissi Wallin men tydligen hade dom fest på jobbet (vilket hon hade glömt bort) så jag tittade förbi festen istället och fick se lite av människorna på A One Produktion, bl a en av rösterna bakom P3 Dokumentär. Det var kul att sätta ett ansikte på en röst, precis som när jag fick reda på att rösten till Darth Vader tillhörde en svart man.

Kent lyckas alltid inspirera mig på ett eller annat sätt och om inte det så håller dom mig alltid sällskap när jag kör bil, går på promenad, sitter hemma eller även när jag joggar!

Jag har förberett min kropp för att den ska slitas ut totalt på fredag kväll! Då kommer jag jobba från kl 16 på eftermiddagen till ungefär nästa morgon, men det kommer jag göra med glädje. Senast jag var på ELLE-galan var året 2008 och Papa Dee ännu inte hade åkt dit för misshandel!

När en av mina vänner sen 13 år tillbaka gifte sig i somras så blev jag väldigt hedrad av att få dokumentera detta viktiga ögonblick i livet. Denna sommar är det en annan vän som gifter sig, jag känner redan pressen inför detta. Den dagen måste allt gå rätt, det finns ingen repris!

Min käre katt Sasha och jag möttes vintern/våren 1999.
Han var den enda i sin kull som var helt grå, mamman var en vanlig bondkatt och pappan var Burma men Sasha var den enda som fick föra Burmafärgen vidare.
Den livliga kattungen attackerade min sko och bosatte sig i den, det var avgjort – han var den katt som skulle följa med mig hem.
Vi hade många lyckliga år tillsammans, han var där kl 5 på morgonen och teg om mat, tröstade mig när jag var ledsen och tog hem diverse döda djur som jag inte ville ha.

Senaste halvåret hade Sasha (som nu bodde kvar i sitt barndomshem på Jaktvägen) blivit sämre och sämre.
Han förlorade rösten, tappade aptiten och blev deprimerad. Efter 11 år utomhus så blev han helt enkelt gammal, sliten och trött.
Tillsammans med min pappa somnade han in för gott och kom till katthimlen. Både jag, mina föräldrar, Maria och Teo saknar honom men hoppas att han har det bra i himlen!

På väg in till London med Gatwick Express upptäckte jag den här mannen, han hade något i sin blick som fick mig att vilja ta bild på honom.
Jag smög så mycket jag kunde med min 1Ds Mark III med 50mm/1.4 objektiv för att fånga detta ögonblick.
Undrar vad han funderade på under sin väg in till city, själv längtade jag efter en Macka och Cappuccino från Pret.