Det här är Anders, han är den som ryckte in mig på banan som fotograf på fastighetsmäklarfirman Sight.se där han tidigare jobbat. Av ren slump så råkade jag hitta honom på Youtube och tyckte att det var värt att lägga upp det här. Anders, om du ser detta så vill jag bara säga att jag lägger upp det här av ren kärlek.

Efter att ha sovit i endast 4 timmar har jag försökt genomlida dagen trots en enorm huvudvärk, en katt som har varit jobbig och ingen ork att göra nånting överhuvudtaget avslutade jag dagen med att se sista avsnittet av förra säsongens LOST (ja, jag hade inte sett klart den) men det är bara bra för nu slipper jag vänta länge på sista säsongen. Nu checkar jag ut! God Natt!

Nu ska den här mannen sova och det gör nog även Hayden som efter en omtumlad jakt på hotellet till slut återfanns av hennes “posse” som hade “tappat bort henne” och inte visste var hon var. Det är som man säger i Heroes, Save the Cheerleader – Save the World. Nu är hon räddad och då kan världen vara lugn igen. God Natt!

Här sitter alla journalister, fotografer och filmfotografer som ska jobba under kvällen!

Uppsala. Det är så härligt att vakna upp bredvid den man älskar och i en sån vacker stad som Uppsala. Just idag var det dessutom fint väder och jag njöt av alla dom minuterna den lyste. Av ren slump så råkar en av dom som jobbar med ELLE-galan idag vara från Uppsala. Han heter Martim.

Dom flesta föredrar ju att ligga och dra sig i sängen tills solen redan håller på att gå ner, sen finns det ju andra som är redan stylade och sminkade innan dom ens börjat äta frukost. Nåja, det här är ju ändå bara en preview!

För ett år sedan när Maria bodde o Skottland åkte jag dit nästan var 3e eller 4e vecka. Tiden gick väldigt fort och vips så var hon hemma i Sverige igen. Men idag saknar jag lite av att vara i Skottland, dom gångerna jag besökte Maria. Det är ett väldigt vackert land och jag hoppas att vi får åka dit igen så att hon kan visa mig dom delar av Skottland jag ännu inte haft möjligheten att se.

Jag vet att den här låten är gammal men jag tycker den är fortfarande lika bra att lyssna på såhär 10 år efter att den släpptes. Det var Kylies comeback-skiva som pressen valde att kalla det och just denna video fick mycket uppmärksamhet då den fokuserade väldigt mycket på Kylies rumpa. Den blev ännu mer uppmärksammad när hon flashade den i tidningen GQ.

När Ida kändes sig ensam på bild gick hon och raggade upp en katt som gick i krokarna. Den fick ställa upp som en ofrivillig modell även om den inte fattade det här med att ha kontakt med kameran.

När det var modevecka i höstas så fick jag chansen att fota Lydia Hearst. Innan jag och Elin Kling gick in för att träffa henne så såg jag henne knalla runt utanför Berns i bara morgonrock mitt på ljusa dagen. Nu i efterhand önskar jag att jag hade dragit upp kameran och fångat även den mer vardagliga sidan av denna trevliga modell/skådis.

Jag skulle träffa Cissi Wallin men tydligen hade dom fest på jobbet (vilket hon hade glömt bort) så jag tittade förbi festen istället och fick se lite av människorna på A One Produktion, bl a en av rösterna bakom P3 Dokumentär. Det var kul att sätta ett ansikte på en röst, precis som när jag fick reda på att rösten till Darth Vader tillhörde en svart man.

Kent lyckas alltid inspirera mig på ett eller annat sätt och om inte det så håller dom mig alltid sällskap när jag kör bil, går på promenad, sitter hemma eller även när jag joggar!

Jag har förberett min kropp för att den ska slitas ut totalt på fredag kväll! Då kommer jag jobba från kl 16 på eftermiddagen till ungefär nästa morgon, men det kommer jag göra med glädje. Senast jag var på ELLE-galan var året 2008 och Papa Dee ännu inte hade åkt dit för misshandel!

När en av mina vänner sen 13 år tillbaka gifte sig i somras så blev jag väldigt hedrad av att få dokumentera detta viktiga ögonblick i livet. Denna sommar är det en annan vän som gifter sig, jag känner redan pressen inför detta. Den dagen måste allt gå rätt, det finns ingen repris!

Min käre katt Sasha och jag möttes vintern/våren 1999.
Han var den enda i sin kull som var helt grå, mamman var en vanlig bondkatt och pappan var Burma men Sasha var den enda som fick föra Burmafärgen vidare.
Den livliga kattungen attackerade min sko och bosatte sig i den, det var avgjort – han var den katt som skulle följa med mig hem.
Vi hade många lyckliga år tillsammans, han var där kl 5 på morgonen och teg om mat, tröstade mig när jag var ledsen och tog hem diverse döda djur som jag inte ville ha.

Senaste halvåret hade Sasha (som nu bodde kvar i sitt barndomshem på Jaktvägen) blivit sämre och sämre.
Han förlorade rösten, tappade aptiten och blev deprimerad. Efter 11 år utomhus så blev han helt enkelt gammal, sliten och trött.
Tillsammans med min pappa somnade han in för gott och kom till katthimlen. Både jag, mina föräldrar, Maria och Teo saknar honom men hoppas att han har det bra i himlen!

På väg in till London med Gatwick Express upptäckte jag den här mannen, han hade något i sin blick som fick mig att vilja ta bild på honom.
Jag smög så mycket jag kunde med min 1Ds Mark III med 50mm/1.4 objektiv för att fånga detta ögonblick.
Undrar vad han funderade på under sin väg in till city, själv längtade jag efter en Macka och Cappuccino från Pret.